Kinas prefekturer
| Enheter på prefekturnivå | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
.png)
| |||||||
| På kartan markeras prefekturer med blått, städer på prefekturnivå med rosa, autonoma prefekturer med ljusgult och mongoliska förbund med orange. Lila markerar städer med subprovinsiell status, medan turkos markerar städer på subprefekturnivå. | |||||||
| Kinesiska namn | |||||||
| Förenklad kinesiska | 地级行政区 | ||||||
| Traditionell kinesiska | 地級行政區 | ||||||
| |||||||
| Alternativt kinesiskt namn | |||||||
| Förenklad kinesiska | 地区 | ||||||
| Traditionell kinesiska | 地區 | ||||||
| |||||||
| Tibetanskt namn | |||||||
| Tibetanska | ས་ཁུལ་ | ||||||
| Zhuangiskt namn | |||||||
| Zhuang | Dagih | ||||||
| Mongoliskt namn | |||||||
| Mongolisk skrift | ᠠᠶᠢᠮᠠᠭ | ||||||
| Uiguriskt namn | |||||||
| Uiguriska | ۋىلايىتى
| ||||||
Prefektur är den vedertagna översättningen av olika administrativa indelningar i Kina som har som främsta uppgift att samordna och övervaka en grupp härad.[1] Idag fungerar prefekturerna som ett slags sekundärkommuner och har ofta lika stor yta som svenska län.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Prefekturerna går tillbaka på en tidigare administrativ enhet som kallades fŭ 府 eller zhōu 州 under Qingdynastin. Prefekten övervakade en grupp härader inom sin jurisdiktion och hade ofta andra specialiserade funktioner.
Prefekturer i det moderna Kina
[redigera | redigera wikitext]Under Republiken Kina omorganiserades de gamla prefekturerna till "specialdistrikt" (kinesiska: 专区?, pinyin: zhuānqū), som övertog rollen som administrativ enhet under provinsnivån. Indelningen övertogs efter Folkrepubliken Kinas grundande 1949. När Kina antog en ny konstitution 1975 döptes "specialdistrikten" om till "distrikt" (kinesiska: 地区?, pinyin: dìqū),[2] vilka är den administrativa enhet som idag vanligen översätts till "prefekturer". Prefekturerna fick ofta namn från sin centralort och hade ofta lika stor yta som ett svenskt län.
Sedan 1990-talet har det varit en statlig prioritet att främja urbanisering (kinesiska: 地改市?, pinyin: dìgǎishì) och som ett led i denna politik har de flesta prefekturer ombildats till "städer på prefekturnivå" (kinesiska: 地级市?, pinyin: dìjíshì).[3] Det fanns 265 sådana städer i Kina år 2001.
I många geografiska artiklar om Kina förekommer alternativa översättningar till "stad på prefekturnivå". Beteckningarna "stadsprefektur" och i de flesta fall "storstadsområde" är således identiska med "stad på prefekturnivå" Undantag är de fyra storstadsområdena Peling (Beijing), Chongqing, Shanghai och Tianjin, som inte är enheter på prefekturnivå utan på provinsnivå. I vissa har "städer på prefekturnivå" fortfarande som tidigare beteckning som "prefekturer".
I områden med en stor befolkning av etniska minoriteter finns det autonoma prefekturer (kinesiska: 自治州?, pinyin: zìzhìzhōu). I Inre Mongoliet finns det tre prefekturer som går under benämningen "förbund" eller ajmag (kinesiska: 盟?, pinyin: méng), Xilingol, Hinggan och Alxa.[1] Det mongoliska förbunden går tillbaka till gamla administrativa indelningar från Qingdynastin som även har motsvarigheter i republiken Mongoliet.[4]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Wilkinson (2012), s. 260.
- ^ Xia, Zhengnong, Cihai (Shanghai: Shanghai cishu chubanshe), 1993.
- ^ Uradyn E. Bulag, "From Yeke-Juu League to Ordos Municipality: Settler Colonialism and Alter/Native Urbanization in Inner Mongolia," Provinicial China 7, no. 2 (2002), s. 212. Libris 4294142
- ^ Mayers (1897), ss. 80-82.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Hucker, Charles O. (1985) (på engelska). A dictionary of official titles in Imperial China. Stanford, Calif.: Stanford Univ. Press. Libris 5694201. ISBN 0-8047-1193-3
- Mayers, William Frederick, och G.M.H. Playfair. The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix. 3 upplagan. Shanghai: Kelly & Walsh Limited, 1897.
- Wilkinson, Endymion Porter. (2012) (på engelska). Chinese history: a new manual ([Rev. ed.].). Cambridge, MA: Harvard University Asia Center. Libris 13753255. ISBN 978-0-674-06715-8