djur

Wikipedia har en artikel om:
djur

djur

1. (biologi) organism tillhörande djurriket (Animalia), vilket utgörs av flercelliga organismer, ofta med nervsystem och rörelseförmåga

   Kohyponymer: Biologiska domäner och riken (en variant): arké (arkebakterie) (Archaea), bakterie (Bacteria), svamp (Fungi), urdjur (Protozoa), växt (Plantae)

2. (allmänt) organism tillhörande djurriket förutom arten människan

   Antonymer: människa

Användning: I biologisk mening är människan (Homo sapiens) ett djur i lika stor grad som t.ex. vargen (Canis lupus), men i icke-vetenskapliga sammanhang är normen att begreppet djur betecknar organismer i Animalia förutom människan, som i stället ges en särställning, till den grad att en betydelsenyans av djur ingår i motsatsparet människa–djur. I begreppet djur ligger då ofta en lägre status (Vi blev behandlade som djur.) eller något ociviliserat, rått och burdust (Festdeltagarna beter sig som djur! eller Män är djur!). Utöver detta är sinnebilden av ett djur hos många språkbrukare ytterligare inskränkt, på så sätt att katter, hundar och elefanter är ”djur”, medan t.ex. svampdjur känns som något betydligt mer främmande. Även det faktum att t.ex. insekter och spindlar är djur är mindre självklart för en betydande del av språkbrukarna. Om detta utgör ett exempel på bristfällig allmänbildning eller på ännu en betydelsenyans av begreppet djur är mestadels en meningslös diskussion.

Synonymer: varelse, väsen, väsende, best (vilt djur), vilddjur (vilt djur), kreatur (boskapsdjur), fä (boskapsdjur), villebråd (djur som jagas)

Sammansättningar: andedjur, blötdjur, betesdjur, bytesdjur, djurfoder, djurkretsen, djurpark, djurplågare, djurrätt, djurtämjare, djuruppfödare, djurvän, djuränkling, däggdjur, flockdjur, groddjur, hardjur, hjortdjur, hjuldjur, hovdjur, hunddjur, husdjur, kattdjur, kloakdjur, klövdjur, klövjedjur, kräftdjur, kräldjur, landdjur, leddjur, lodjur, murmeldjur, mårddjur, nässeldjur, odjur, pälsdjur, rovdjur, ryggradsdjur, ryggsträngsdjur, skadedjur, skaldjur, slaktdjur, spindeldjur, svampdjur, sällskapsdjur, tamdjur, toffeldjur, trumpetdjur, urdjur, vanedjur, vattendjur

Etymologi: Av fornsvenska diur (”(vilt) (fyrfota) djur”), av fornnordiska dýr (”djur (särskilt om älg och hjort)”), varav isländska dýr, norska och danska dyr; från den urgermanska urgermanska *ðuza, *deuzam, *deuzan (varifrån kommit gotiska dius, ”vilt djur”, fornsaxiska dĕor eller dior, ”vilt djur”, medellågtyska dêr(e) (därav lågtyska deer och dür), medelnederländska och nederländska dier, fornfrisiska diar och dier, ”(vilt) djur”, fornengelska dēor, ”(vilt) djur” (särskilt hjortdjur), (därav engelska deer, ”hjort”, ett betydelseskifte som började redan i fornengelskan; det tidigare fornengelska ordet för hjort var heorot, kognat med nederländska Hertachtigen), fornhögtyska tioe eller tior, ”(vilt) djur” (särskilt hjortdjur), därav medelhögtyska och tyska Tier). Det germanska ordet antas komma ur det indoeuropeiska urindoeuropeiska *dheusom (”varelse som andas”), från den indoeuropeiska roten *dhes/*dheus-, ”andas”, som även är ursprung till litauiska dusti, ”flämta”, och dvēsti, ”flämta”, ”omkomma”, lettiska dvēsele, och urslaviska *duša (därav fornkyrkoslaviska dytjati, ”andas”, och ryska душа, dusja), ytterst av roten *dheu- (att förknippa djur med andning förekommer även i andra indoeuropeiska språk; jämför latin animal från anima, ”andetag”).