lugn

Swedish

From Old Swedish lugn or lygn (“calm lake surface”), from Old Norse lygn. Compare Norwegian logn (“calm (without wind)”), and Icelandic lón (“calm water”).

lugn (comparative lugnare, superlative lugnast)

calm, tranquil (of a person, weather, mood, situation, etc.)
- 1982, Adolphson & Falk (lyrics and music), “Mer jul”, in Eldorado. Stjärnornas musik. [compilation album]‎^[1]:
  Jag är en lugn person med takt och ton. Måttfull och balanserad. Jag är tyst och still och det ska mycket till, innan jag blir exalterad. Men jag har en last som håller mig fast, i ett järngrepp varje vinter. När året är slut och snön ligger djup, och slädarnas medar slinter.
  I am a peaceful [calm] person, with tact and tone [tactful, well-mannered – idiomatic]. Moderate and balanced. I am quiet and still and it will take a lot, before I get excited. But I have a vice [bad habit] that seizes me [holds me fast (fixed)] in an iron grip every winter. When the year is over and the snow lies deep, and the sleighs' runners slip.
(colloquial, in some expressions) no worries
– Förlåt att jag förstörde vasen! – Äh, det är lugnt.
– Sorry I broke your vase! – Eh, no worries. (literally, "Eh, it is calm.")

– Tack för att du hjälpte till! – Lugnt!
– Thanks for helping out! – No worries! / Sure thing! (literally, "Calm!")

Inflection of lugn
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative²
Common singular	lugn	lugnare	lugnast
Neuter singular	lugnt	lugnare	lugnast
Plural	lugna	lugnare	lugnast
Masculine plural³	lugne	lugnare	lugnast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular¹	lugne	lugnare	lugnaste
All	lugna	lugnare	lugnaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

lugn n

Declension of lugn