Saint Lucia

På ön bosatte sig först arawakindianer och senare karibindianer, av sig själva kallade kalinago, som ursprungligen kom från Sydamerika. Dessa kallade ön Hewanorra, "där det finns iguaner".^[3] Européer började anlända till ön från början av 1500-talet, först spanjorer som gav ön sitt namn från det välkända helgonet med samma namn. Franska bosättare startade sockerrörsodlingar under 1600-talet, men övergick till brittiskt styre 1763. Frankrike och Storbritannien stred om ön som fick byta herre så ofta (totalt 14 gånger) att den kom att kallas Västindiens Sköna Helena.^[4]

Ön blev slutligen brittisk år 1814 efter kriget mot USA. Britterna fortsatte sockerrörsodlingar med stor import av afrikanska slavar till dess slaveriet avskaffades 1834. Ön ingick administrativt i de brittiska Lovartöarna och fick en första konstitution 1924 med en representativ regering. Efter att ha ingått i den misslyckade Västindiska federationen fick ön full självständighet 1979. United Workers Party, UWP, var det första politiska partiet och dess ledare John Crompton var "premier" fram till självständigheten då han också blev landets första premiärminister.^[4]

• Naturtillgångar: skogar, sandstränder, pimpsten

Klimatet är tropiskt men mildras av passadvindarna. Regntiden varar från maj till augusti. Det förekommer vulkanisk aktivitet och orkaner.

Ett av Saint Lucias miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion, speciellt i landets norra del. Landet har skrivit under, men inte ratificerat Kyotoprotokollet om klimatförändringar.

Landet är en parlamentarisk demokrati av brittisk modell. Parlamentet består av två kammare, det folkvalda "House of Assembly" med 17 ledamöter och en senat med 11 medlemmar utnämnda av generalguvernören, som är den formella statschefens, kung Charles III, representant. Det finns två betydande partier, det mer konservativa United Workers Party, UWP och det mer socialdemokratiska St Lucia Labour Party, SLP.

Landet är en aktiv medlem i CARICOM och den subregionala samarbetsorganisationen OECS, Organization of Eastern Caribbean States.^[4]

Premiärminister är sedan 2016 Allen Chastanet. Generalguvernör är sedan 2018 Neville Cenac.

Saint Lucia är indelat i 10 quarters: Anse-la-Raye, Canaries, Castries, Choiseul, Dennery, Gros-Islet, Laborie, Micoud, Soufrière och Vieux-Fort.

St Lucias ekonomi är mycket beroende av turismen, som står för en helt dominerande del (2/3) av ekonomin.^[4]

Även bananindustrin är mycket viktig för Saint Lucia, men ändrade införselregler till EU och en ökad konkurrens från Latinamerika har gjort det nödvändigt för landet att hitta andra näringsgrenar. Man har lyckats locka till sig utländska investeringar, speciellt inom bankverksamhet och turism, bland annat var man med och arrangerade VM i endagscricket 2007 för landslag. Man har också den mest varierade tillverkningsindustrin i östra Västindien.

All elektricitet produceras av fossila bränslen.

Hewanorras internationella flygplats på södra delen av ön är den största av öns två flygplatser.

• Befolkningens medellivslängd: 74,4 år (2010)
• Religiös tillhörighet: katoliker 90 %, anglikaner 3 %, andra protestanter 7 %
• Språk: engelska, fransk kreol

Invånarna talar engelska med turister och andra besökare, men franskbaserad kreol med varandra.^[4]

Två medborgare från St Lucia har förlänats nobelpris, nämligen Arthur Lewis i ekonomi 1979 och Derek Walcott i litteratur 1992.