Sede vacante

Kyrkorättsligt uttryck för att påve- eller biskopsstol står tom

Sede vacante, även sedisvakans, sedesvakans eller sedevakans är ett uttryck inom kyrkorätt för förhållandet att (inom romersk-katolska kyrkan) påve- eller biskopsstol står vakant; uttrycket kan även användas om vakans på ärkebiskops- eller biskopsstol inom Svenska kyrkan. Begreppet är latin för "stolen varande ledig" (det är den absoluta ablativformen av sedes vacans, som betyder "ledig stol").

Vatikanens särskilda vapensköld för perioder av sedisvakans, det vill säga i huvudsak perioderna mellan en påves frånfälle och en annan påves uppstigande på påvetronen

När en påve dör eller abdikerar, blir den heliga stolen sede vacante. Stolen som blir ledig är cathedran i Lateranbasilikan, Roms biskops katedralkyrka. Under denna period administreras Rom och Vatikanen av ett kardinalråd.

Lista över perioder av sede vacante på den heliga stolen sedan 1800-talet

redigera
Föregående påve Nästföljande påve Början Slut Varaktighet
Pius VII Leo XII 20 augusti 1823 28 september 1823 39 dagar
Leo XII Pius VIII 10 februari 1829 31 mars 1829 49 dagar
Pius VIII Gregorius XVI 1 december 1830 2 februari 1831 63 dagar
Gregorius XVI Pius IX 1 juni 1846 16 juni 1846 15 dagar
Pius IX Leo XIII 7 februari 1878 20 februari 1878 13 dagar
Leo XIII Pius X 20 juli 1903 4 augusti 1903 15 dagar
Pius X Benedictus XV 20 augusti 1914 3 september 1914 14 dagar
Benedictus XV Pius XI 22 januari 1922 6 februari 1922 15 dagar
Pius XI Pius XII 10 februari 1939 2 mars 1939 20 dagar
Pius XII Johannes XXIII 9 oktober 1958 28 oktober 1958 19 dagar
Johannes XXIII Paulus VI 3 juni 1963 21 juni 1963 18 dagar
Paulus VI Johannes Paulus I 6 augusti 1978 26 augusti 1978 20 dagar
Johannes Paulus I Johannes Paulus II 28 september 1978 16 oktober 1978 18 dagar
Johannes Paulus II Benedictus XVI 2 april 2005 19 april 2005 17 dagar
Benedictus XVI Franciskus 28 februari 2013 13 mars 2013 13 dagar

Annan användning

redigera

Begreppet används inom sedvakantismen, en radikal gren inom katolsk traditionalism. Här är syftet att hävda att alla påvar sedan det Andra Vatikankonciliet varit kättare, och att den Heliga stolen därför står tom.