Sporre

Sporren användes under forntiden, i början bestående av endast en spetsig ståludd fäst på hälen. Sporrklingan tillkom under medeltiden och har senare, i synnerhet i Amerika, fått en storlek av upp till 10 centimeter. I slutet av medeltiden fick den gyllene riddarsporren en symbolisk betydelse. Den utdelades under särskilda högtidligheter vid riddarslag och fick ofta följa riddaren ned i graven. Riddarsporren förekommer på flera sköldemärken. Sporrarna var fram till mitten av 1900-talet en del av alla militära beridna truppers mundering.

Det finns internationella och nationella bestämmelser för hur långa sporrar får vara och hur dess ändar får se ut. Flera historiska typer av sporrar används numera (2007) inte av djurskyddsskäl eftersom de anses plågsamma för hästen. Numera används så gott som uteslutande sporrar som spänns fast på stöveln.

Man skiljer på olika slags sporrar efter utformning, några typexempel:

1. Spännsporre, som spänns fast i stöveln med remmar (sporremmar) i en slejf
2. Skruvsporre (ibland klacksporre), som skruvas fast i stövelns klack, antingen via perforerad bygel eller via skohornsklämma med skruvnyckel
3. Danssporre, sporrliknande attrapp avsedd att användas vid dans av personer i uniform där sporrar höra, saknar hals och bär en kula på udden

•  
  Spännsporre med sporremmar, rak hals och trissa
•  
  Skruvsporre med bygel, krokig hals (svanhals) och trissa
•  
  Skruvsporre med bygel avsedd för dans (danssporre)
•  
  Skruvsporre med skohornsklämma, krokig hals och trissa

Vid lindrig beröring har sporren en upplivande effekt på hästen och förstärker skänkelns inverkan. Om sporren används för mycket, eller om ryttaren inte upphör att använda den då hästen lyder de direktiv som ges, kan den ha motsatt effekt och istället göra hästen nervös och öka dess motstånd.

• Olof den heliges hjälm och sporrar

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sporre, 1904–1926.

•   Wikimedia Commons har media som rör Sporre.
  Bilder & media

,