Venezuela

Christofer Columbus kom som den förste europén till Venezuela 1498 under sin tredje resa till Amerika och 1522 upprättades de första permanenta spanska bosättningarna i Sydamerika i dagens Venezuela. Venezuela förblev en del av flera olika spanska kolonier fram till självständigheten 1811 och bildade tillsammans med Colombia och Ecuador Storcolombia 1819. Under de följande självständighetskrigen fram till 1830 ledde flera generaler under Simón Bolívar Venezuelas arméer i frihetskampen i Colombia, Panama, Ecuador, Peru och Bolivia.

År 1830 blev Venezuela en självständig republik under ledning av José Antonio Páez, som dominerade politiken till 1848, då han tvingades i exil. Därefter följde en tid av oroligheter och starka motsättningar mellan liberaler och konservativa. År 1870 tog general Blanco makten och skapade lugn med diktatoriska medel.^[7]

Under Juan Vicente Gómez hårda diktatur 1909–1935 förbättrades landets ekonomiska läge i och med oljefynden. Diktaturen och därmed förtrycket upphävdes under 1930-talet, och en ny, mer demokratisk författning antogs 1936. Efter en kupp 1945, organiserad av det största partiet Acción Democratica, störtades militärdiktaturen men återinfördes efter en ny kupp 1948.^[7]

Genom ytterligare en kupp kom Acción Democratica, med dess ledare Rómulo Betancourt som president, åter till makten och tvingade militären att dra sig ur inrikespolitiken 1958. Mellan 1959 och 1998 turades socialdemokrater och kristdemokrater om att styra Venezuela och sociala reformer infördes. År 1975 nationaliserades oljan, vilket då förbättrade möjligheterna till vidare reformer.^[7]

Oljeintäkterna gjorde att landet var ganska välmående. Sjunkande oljepriser bidrog dock till social oro mot slutet av 1980-talet, och 1992 genomfördes två kuppförsök som rubbade bilden av ett stabilt land. Oroligheterna fortsatte fram till dess att den tidigare kuppledaren Hugo Chávez valdes till president. Han tillträdde 1999 och genomförde en grundlagsändring för att frånta parlamentet dess makt och inledde vad han kallade ”den bolivarianska revolutionen”, ett delvis hemsnickrat socialistiskt samhällsexperiment.^[8]

Hugo Chávez dog 2013 och efterträddes som president av Nicolás Maduro. Landet befinner sig i en djup kris och ett femtiotal stater i världen erkänner inte dess regering. Ekonomin är i fritt fall, med djup misär och utbredd våldsbrottslighet som följd. Det auktoritära styret under Chávez efterträdare Nicolás Maduro har lett landet med järnhand.^[9]

Traditionellt delas Venezuela upp i fyra naturliga regioner.

1. I nordväst ligger Maracaibosänkan med Maracaibosjön och Venezuelabukten.
2. Andernas nordostliga utlöpare, Cordillera de Mérida, sträcker sig från gränsen till Colombia i sydväst mot Karibiska havet i nordost. Här ligger Venezuelas högsta berg, Pico Bolívar, med 4 978 meter över havet.
3. De centrala delarna av landet upptas av slättlandet Los Llanos som sträcker sig från den colombianska gränsen till Orinocoflodens delta som mynnar ut i Nordatlanten i öster.
4. I sydost sträcker sig Guyanas högland in i Venezuela från väster. Här finns bland annat Angelfallen, världens högsta vattenfall. I sydväst ligger Amazonas nordliga avslutning.

Venezuelas flodsystem domineras av Orinocoflodens avrinningsområde, ett av de största i Latinamerika.

• Naturtillgångar: petroleum, naturgas, järnmalm, guld, bauxit, vattenkraft, diamanter.

Klimatet är tropiskt men mindre hett och fuktigt i de höglänta delarna av landet. Det förekommer både torrperioder och översvämningar. Översvämningarna orsakar ofta jordskred.

Ett par av Venezuelas miljöproblem är att flera stora sjöar (bland annat Lago de Valencia och Lago de Maracaibo) är förorenade av avloppsvatten, olja och andra stadsföroreningar och att skogen avverkas för mycket. Därtill kommer problem med jordförstöring som en följd av stads- och industriföroreningar. Detta är särskilt ett problem längs den karibiska kusten. Även en del av gruvdriften är ett hot mot regnskogens ekosystem. År 2020 framställdes nästan 70 procent av elektriciteten av vattenkraft och resterande del av fossila bränslen.^[10]

I nordöst ligger den naturliga asfaltsjön Lago Bermudez.

Hugo Chávez var president i Venezuela från 1999 fram till sin död 2013. Han var också ordförande i regeringspartiet Partido Socialista Unido de Venezuela (PSUV). Landets politiska liv har de senaste åren dominerats av PSUV och oppositionsalliansen Mesa de Unidad.^[11] PSUV har majoritet i kongressen, men lokalrepresentanter för Mesa de Unidad nådde stora framgångar i lokalvalen 2008, då de bland annat vann makten i Distrito Capital, Caracas och oljerika Carabobo.^[12] Hugo Chávez sjösatte sitt samhällsprojekt ”21:a århundradets socialism”.^[9]

Hugo Chávez efterträddes som president av Nicolás Maduro. Hans parti förlorade makten i parlamentet 2015, och efter att ha utropat sig till segrare i presidentvalet 2018 ifrågasattes Nicolás Maduros rätt till presidentämbetet både nationellt och internationellt.^[13] Flera länder har ställt sig bakom nationalförsamlingens ledare Juan Guaidó, som utropat sig själv till tillförordnad president.^[14]

Venezuela är indelat i ett federalt distrikt, Distrito Federal, en federal besittning, Dependencias Federales, samt 23 delstater (estados): Amazonas, Anzoategui, Apure, Aragua, Barinas, Bolivar, Carabobo, Cojedes, Delta Amacuro, Falcon, Guarico, Lara, Merida, Miranda, Monagas, Nueva Esparta, Portuguesa, Sucre, Tachira, Trujillo, Vargas, Yaracuy och Zulia.

Dependencias Federales består av elva federalt kontrollerade ögrupper med sammanlagt 72 öar, däribland nationalparken Archipiélago de Los Roques.

Tidigare har Venezuela använt tidszon UTC –4, men efter beslut den 20 september 2007 har man justerat detta 30 minuter västerut, så att man därefter tillämpar UTC –4,5.^[15]

Venezuela är ett oljeproducerande land vars ekonomi domineras av oljan (1/4 av landets BNP och 90 procent av exportinkomsterna), vilket gör landets ekonomi känslig för internationella konjunkturer; tillväxten i Venezuela är mycket beroende av landets förmåga att exportera olja till omvärlden,^[16] något som påverkar det politiska systemet och möjliga politiska reformer i Venezuela (oljeinkomsterna står för 50 procent av statsbudgetens inkomster). Det låga oljepriset under 2015 och 2016 har orsakat allvarliga ekonomiska bekymmer.^[17]

Mellan 1998 och 2008 minskade fattigdomen från 48 till 28 procent, enligt statistik från Förenta nationerna.^[18] Landet klättrade även på index för mänsklig utveckling och befann sig under 2010 på 58:e plats.^[19] Under den internationella lågkonjunkturen som följde av finanskrisen 2008 var Venezuela år 2010 det enda landet i Sydamerika med negativ ekonomisk utveckling (cirka –2 procent).^[20] Landet befann sig år 2016 på 176:e plats på den konservativa tidskriften Heritages ”ekonomiska frihetsindex”.^[21] På korruptionsindex för 2017 befann sig Venezuela på 169:e plats (av 180).^[22] Venezuela är från och med 2006 en del av handelsblocket Mercosur.

Venezuela har världens största oljereserver och var tidigare det mest välmående landet i Latinamerika, men på senare år har ekonomisk vanskötsel i kombination med sjunkande oljepriser orsakat den värsta krisen i landets historia. Negativ tillväxt, hyperinflation och akut varubrist har utlöst en humanitär katastrof. Levnadsförhållandena i Venezuela har på kort tid gått från normalt välstånd för regionen till direkt misär för en majoritet av invånarna. Sällan har läget försämrats så snabbt i ett land som inte befinner sig i krig. Hungern är nu utbredd och människor dör i sjukdomar som tidigare var lätta att bota.^[9]

• Befolkningstillväxt: 1,28 % (2016)
• Födelsetal: 19,2 födslar per 1 000 invånare (2016)
• Dödlighet (hela befolkningen): 5,2 dödsfall per 1 000 invånare (2016)
• Nettomigration: -1,2 migranter per 1 000 invånare (2016)
• Spädbarnsdödlighet: 12,5 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Manlig spädbarnsdödlighet: 13,1 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 11,9 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
• Mödradödlighet: 95 dödsfall per 100 000 födslar (2015)
• Antal barn/kvinna: 2,35 (2016)
• Befolkningens medianålder: 28,0 år (2016)
  • Mäns medianålder: 27,3 år (2016)
  • Kvinnors medianålder: 28,7 år (2016)
• Befolkningens medellivslängd vid födseln: 75,8 år (2016)
  • Mäns medellivslängd vid födseln: 72,7 år (2016)
  • Kvinnors medellivslängd vid födseln: 78,9 år (2016)
• Läskunnighet hos invånare äldre än 15 år: 96,3 % (2015)
  • Hos män: 96,4 % (2015)
  • Hos kvinnor: 96,2 % (2015)
• Ungdomsarbetslöshet: 14,7 % (2014)
• Andel av den vuxna befolkningen som lider av fetma: 24,3 % (2014)
• Andel underviktiga barn under 5 års ålder: 2,9 % (2009)
• Andel av vuxna befolkningen med HIV/Aids: 0,55 % (2015)
• Invånare som är smittade av HIV/AIDS: 107 300 (2015)
• Dödsfall på grund av HIV/AIDS per år: 3 300 (2015)
• Religiös tillhörighet: katoliker 96 %, protestanter 2 %, annan 2 %.
• Språk: förutom det officiella språket spanska talas ett stort antal inhemska språk och dialekter.

Siffror hämtade från The World Factbook.^[2]

I Venezuela gjordes i början av 2000-talet stora satsningar på utbildning, vilket ledde till en ökning av andelen barn som gick i skolan. Den senaste tidens kris i landet har dock lett till ett svårt bakslag där många barn inte längre får någon skolgång alls.

Den venezuelanska kulturen har sitt ursprung i flera olika kulturer, dels i ursprungsbefolkningens förkoloniala kultur, dels i den efterföljande spanska och afrikanska kulturen från kolonialtiden.

Några utmärkande kännemärken för den hortikulturella, indianska kulturen före den spanska erövringen är deras hällristningar och bosättningar – så kallade shabono, en rund byggnad som omger en öppen plats med en diameter på 90–200 meter.

Den venezuelanska konsten dominerades fram till slutet av 1800-talet av religiösa motiv. Därefter blev historiemåleri med nationalistiska övertoner vanliga, med Martin Tovar y Tovar som den mest kände företrädaren. Under 1900-talet blev modernismen den dominerande strömningen. Den mest namnkunnige venezuelanske arkitekten är förmodligen Carlos Raúl Villaneuva.

En av Venezuelas mest välkända musikstilar är joropo, med sina polyrytmiska mönster där en sångare ackompanjeras av traditionella, fyrsträngade instrument som bandola, cuatro och maracas samt, i dag, basgitarr.

I Venezuela är både baseboll och basket mer populärt än cricket och fotboll, vilket särskiljer landet från sina sydamerikanska grannländer.^[23][24][25] Venezuela har aldrig deltagit i världsmästerskapet i fotboll för herrar eller världsmästerskapet i fotboll för damer.

• Lista över Venezuelas presidenter

•   Wikimedia Commons har media som rör Venezuela.
  Bilder & media