Corneille Heymans

Corneille Heymans
Född	Corneille Jean François Heymans 28 mars 1892[1][2][3] Gent
Död	18 juli 1968[1][2][3] (76 år) Knokke-Heist, Belgien
Begravd	Campo Santo[4]
Medborgare i	Belgien
Utbildad vid	universitetet i Gent Sint-Barbaracollege
Sysselsättning	Läkare, fysiolog, farmakolog[5], universitetslärare, toxikolog
Arbetsgivare	University College London universitetet i Gent
Föräldrar	Jean-François Heymans
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1938)[6][7] Hedersdoktor vid Sorbonne (1959)[8] Schmiedeberg-plaketten (1962) Hedersdoktor vid Toulouse universitet (1964)[9] Kungliga Nordstjärneorden Hedersdoktor vid Universitetet i Turin Hedersdoktor vid universitetet i Gent Kommendör av Silvesterorden Hedersdoktor vid universitetet i Utrecht Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden Hedersdoktor vid Montpelliers universitet Storofficer av Leopoldsorden
Redigera Wikidata

Corneille Jean Francois Heymans, född 28 mars 1892 i Gent, Belgien, död 18 juli 1968 i Knokke-Heist, var en belgisk fysiolog och nobelpristagare, som tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina undersökningar om hur andningen regleras, bland annat via blodets fysiska och kemiska egenskaper. Han var professor i Gent 1922–1962.

Heymans studerade vid jesuitskolan Sankta Barbara i Gent och sedan vid Gents universitetet, där han avlade doktorsexamen 1920.^[10] Därefter arbetade han i omgångar vid Collège de France (under E. Gley), Lausannes universitet (under M. Arthus), Wiens universitet (under H. H. Meyer), University College London (under E. H. Starling) och Case Western Reserve University School of Medicine (under H. H. Meyer), University College London (under E. H. Starling) och Case Western Reserve University School of Medicine (under C. F. Wiggers). År 1922 blev Heymans lektor i farmakodynamik vid Gents universitet och 1930 efterträdde han sin far, Jean-François Heymans, som professor i farmakologi samt utnämndes till chef för institutionen för farmakologi, farmakodynamik och toxikologi och direktör för J. F. Heymans-institutet.^[10]

Heymans gifte sig 1929 med ögonläkaren Berthe May (1892–1974) och fick fem barn. Han dog i Knokke av en stroke.

Heymans tilldelades Nobelpriset för att ha visat hur blodtrycket och syrehalten i blodet mäts i kroppen och överförs till hjärnan via nerverna och inte av själva blodet.

Han åstadkom detta genom vivisektion av två hundar, huvudet på en ansluten till kroppen endast av nerver, och den andras kropp användes för att korsöverstå (leverera blod) till den första hundens huvud. Heymans fann att den första hundens uppåt och nedåt kardiovaskulära reflexbågetrafik bars av de egna vagusnerverna, men medel som introducerades till den andra hundens blod, som tjänade den första hundens hjärna, inte hade någon effekt. Han använde ett liknande experiment för att visa vilken roll perifera kemoreceptorer spelar i andningsregleringen, för vilken han fick sitt Nobelpris.^[11]

Han var chefredaktör för Archives Internationales de Pharmacodynamie et de Thérapie i många år. Han var ledamot av Pontificia Academie Scientiarum, Franska vetenskapsakademien och Royal Society of Arts of Great Britain.^[12]

Gruppen av fysioterapeuter som arbetade under Heymans vid Gent University letade efter den anatomiska grunden för andningsreflexen vid karotissinus. Det var avgörande att den spanska neurohistologen Fernando de Castro Rodríguez (1898–1967) i detalj beskrivit innervationen i aortakarotidregionen som begränsande av förekomsten av baroreceptorer till karotissinus, utan att istället kemoreceptorer till karotidkroppen, blev för den belgiska gruppen att flytta sitt fokus från den första till den mycket lilla andra strukturen för att fysiologiskt visa arten och funktionen hos de första blodkemoreceptorerna.^[13] Bidraget från den unge de Castro, kanske den sista direkta eleven till Santiago Ramón y Cajal (1852–1934; tilldelad Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1906), förbisågs vid den tidpunkten, men det erkändes senare att han förtjänat att dela Nobelpriset med sin kollega och vän Heymans.

• Heymans invaldes 1963 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
• Månkratern Heymans har tilldelats hans namn
• Nobelpriset i fysiologi eller medicin, 1938.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Corneille Heymans, 25 maj 2021.

• Bra Böckers lexikon, 1985

• Wikimedia Commons har media som rör Corneille Heymans.
  Bilder & media
• Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1938
• Nobelprize.org, Corneille Heymans - biografi
• Corneille Heymans, (1892–1968), Nobel Prize Winner in Physiology and Medicine 1938
• The American Society for Pharmacology and Experimental Therapeutics: The First Sixty Years – 1908–1969 p.145
• Dead Scientist of the Week
• Karl Grandin, ed. (1938). ”Corneille Heymans Biography”. Les Prix Nobel. The Nobel Foundation. http://nobelprize.org/medicine/laureates/1938/heymans-bio.html. Läst 24 juli 2008. 

v • r Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1901–1925 von Behring (1901) · Ross (1902) · Ryberg Finsen (1903) · Pavlov (1904) · Koch (1905) · Golgi, Cajal (1906) · Laveran (1907) · Metjnikov, Ehrlich (1908) · Kocher (1909) · Kossel (1910) · Gullstrand (1911) · Carrel (1912) · Richet (1913) · Bárány (1914) · Inga priser utdelades 1915–1918. · Bordet (1919) · Krogh (1920) · Inget pris utdelades 1921. · Hill, Meyerhof (1922) · Banting, Macleod (1923) · Einthoven (1924) · Inget pris utdelades 1925. 1926–1950 Fibiger (1926) · Wagner-Jauregg (1927) · Nicolle (1928) · Eijkman, Hopkins (1929) · Landsteiner (1930) · Warburg (1931) · Sherrington, Adrian (1932) · Morgan (1933) · Whipple, Minot, Murphy (1934) · Spemann (1935) · Dale, Loewi (1936) · Szent-Györgyi (1937) · Heymans (1938) · Domagk (1939) · Inga priser utdelades 1940–1942. · Dam, Doisy (1943) · Erlanger, Gasser (1944) · Fleming, Chain, Florey (1945) · Muller (1946) · C. Cori, G. Cori, Houssay (1947) · Müller (1948) · Hess, Moniz (1949) · Kendall, Reichstein, Hench (1950) 1951–1975 Theiler (1951) · Waksman (1952) · Krebs, Lipmann (1953) · Enders, Weller, Robbins (1954) · Theorell (1955) · Cournand, Forssmann, Richards (1956) · Bovet (1957) · Beadle, Tatum, Lederberg (1958) · Ochoa, Kornberg (1959) · Burnet, Medawar (1960) · von Békésy (1961) · Crick, Watson, Wilkins (1962) · Eccles, Hodgkin, Huxley (1963) · Bloch, Lynen (1964) · Jacob, Lwoff, Monod (1965) · Rous, Huggins (1966) · Granit, Hartline, Wald (1967) · Holley, Khorana, Nirenberg (1968) · Delbrück, Hershey, Luria (1969) · Katz, von Euler, Axelrod (1970) · Sutherland (1971) · Edelman, Porter (1972) · von Frish, Lorenz, Tinbergen (1973) · Claude, de Duve, Palade (1974) · Baltimore, Dulbecco, Temin (1975) 1976–2000 Blumberg, Gajdusek (1976) · Guillemin, Schally, Yalow (1977) · Arber, Nathans, Smith (1978) · Cormack, Hounsfield (1979) · Benacerraf, Dausset, Snell (1980) · Sperry, Hubel, Wiesel (1981) · Bergström, Samuelsson, Vane (1982) · McClintock (1983) · Jerne, Köhler, Milstein (1984) · Brown, Goldstein (1985) · Cohen, Levi-Montalcini (1986) · Tonegawa (1987) · Black, Elion, Hitchings (1988) · Bishop, Varmus (1989) · Murray, Thomas (1990) · Neher, Sakmann (1991) · Fischer, Krebs (1992) · Roberts, Sharp (1993) · Gilman, Rodbell (1994) · Lewis, Nüsslein-Volhard, Wieschaus (1995) · Doherty, Zinkernagel (1996) · Prusiner (1997) · Furchgott, Ignarro, Murad (1998) · Blobel (1999) · Carlsson, Greengard, Kandel (2000) Från 2001 Hartwell, Hunt, Nurse (2001) · Brenner, Horvitz, Sulston (2002) · Lauterbur, Mansfield (2003) · Axel, Buck (2004) · Marshall, Warren (2005) · Fire, Mello (2006) · Capecchi, Evans, Smithies (2007) · zur Hausen, Barré-Sinoussi, Montagnier (2008) · Blackburn, Greider, Szostak (2009) · Edwards (2010) · Beutler, Hoffmann, Steinman (2011) · Gurdon, Yamanaka (2012) · Rothman, Schekman, Südhof (2013) · O'Keefe, E. Moser, M-B. Moser (2014) · Campbell, Ōmura, Tu (2015) · Ohsumi (2016) · Hall, Rosbash, Young (2017) · Allison, Honjo (2018) · Kaelin, Ratcliffe, Semenza (2019) · Alter, Houghton, Rice (2020) · Julius, Patapoutian (2021) · Pääbo (2022) · Karikó, Weissman (2023) · Ambros, Ruvkun (2024)