Erik Heinrichs

Erik Heinrichs
Erik Heinrichs, 1945.
Född	21 juli 1890[1] Helsingfors
Död	16 november 1965[2] (75 år) Helsingfors
Begravd	Brändö begravningsplats
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Helsingfors universitet École supérieure de guerre Nya svenska samskolan
Sysselsättning	Officer, författare
Föräldrar	Axel Heinrichs
Släktingar	Bertil Heinrichs (syskon)
Utmärkelser
Tre Stjärnors orden, tredje klass (1926)[3] Officer av Hederslegionen (1927)[4] 2:a graden av Örnkorsets orden (1935)[5] Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1939)[6] Frihetskorsets storkors (1940)[7] Järnkorset av 1:a klass (1941)[4] Frihetskorsets Mannerheimkors av 2. klass (1942)[8] Tyska korset i guld (1943) Riddarkorset av Järnkorset (1944)[4] Frihetskorsets Mannerheimkors av 1. klass (1944)[9] Tollanderska priset (1960) Järnkorset av 2:a klassen[8] Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[8] Vinterkrigets minnesmedalj[8] Finlands Reservofficersförbunds förtjänstmedalj i guld[8] Järnkorset av 2:a klassen[8] Tilläggsspänne till Järnkorset[8] Frihetskrigets minnesmedalj[8] Kommendörs storkors av Storfurst Gediminas orden[8] Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[8] Mikael den tappres orden Kommendör med stjärna av Polonia Restituta Frihetskorsets 3. klass[8] Ärekorset[8] Storkors med helig krona av Kungariket Ungerns förtjänstorden[8] Kommendör med stora korset av Svärdsorden[8] Storkorset av Rumänska Stjärnans orden[8]
Redigera Wikidata

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Axel Erik Heinrichs, född 21 juli 1890 i Helsingfors, död 16 november 1965 i Helsingfors, var finländsk militär. Major 1918, överstelöjtnant 1919, överste 1928, generalmajor 1933, generallöjtnant 1940, general av infanteriet 1941.^[10][11]

Erik Heinrichs farfar var ursprungligen rikssvensk och hette Henriksson. Erik Heinrichs avlade studentexamen 1908.^[10]

Heinrichs fick sin militära utbildning vid finska jägarbataljonen i Tyskland 1915–1918 och Franska militärhögskolan 1925–1928.^[10][11]

Under finska inbördeskriget 1918 var Heinrichs bataljonskommendör.^[11] Han var landshövding i Vasa län 1930.

Heinrichs var generalstabschef under vinterkriget 1940–1941 och fortsättningskriget 1942–1944. Han var överbefälhavarens representant i Tyskland januari-februari och maj-juni 1941, och förde befäl över Karelska armén 1941–1942, när Östkarelen erövrades. Han fungerade som rådgivare till Gustaf Mannerheim 1941–1945, Kommendör för försvarsmakten under 1945 och expert vid VSB-förhandlingarna 1948. ^[10]

Heinrichs författarbana fick en fortsättning efter andra världskriget, med verk som Kléber i Egypten (1946) och Vid franska Atlantkusten i de hundra dagarnas spår (1957). Det obestridliga huvudarbetet i hans produktion är ändå Mannerheimgestalten I–II (1957–1959). Heinrichs kallades till hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1957.^[10][11]

Privat var han gift med 1921 Maria (dotter till Gustav Paulig), död 1985. Han var bror till Bertil Heinrichs.^[10]

• Wikimedia Commons har media som rör Erik Heinrichs.
  Bilder & media
• Axel Erik och Maria Heinrichs familjearkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland