Ghasel

Ghasel, även kallad ghazel eller ghazal, är en diktform i den arabiska och persiska litteraturen vars bärande idé ofta är den längtande kärleken. Det mest kända exemplet i svensk litteratur är En ghasel av Gustaf Fröding. Ghasel handlar ofta om den älskades ("vännens") skönhet, 'ansikte och kropp' och har ett bestämt rimschema och versmått. Ghasel som diktform är känd hos araber från förislamisk tid. Exempelvis Imru' al-Qays är känd för denna typ av dikter, i vilka han beskrev sin musa Layla. De persiska poeterna Sadi och Hafez är framstående användare av ghazalen.

Flera västerländska poeter har inspirerats av och lånat element från den persiska ghazalen. Bland dessa märks Robert Bly, John Thompson och Phyllis Webb.

.

Ghasel har sina rötter i Qasida, en klassisk förislamisk diktform. Den var populär i det Persiska riket under sasaniddynastin som varade till 651 e.Kr. En ghasel beskriver poetens erotiska samtal med en frånvarande älskare. Den är en rimmad vers och har varit känd sedan 1000-talet. För de kända poeterna Rumi och Saadi (1200-talet) och Hafez (1300-talet) var den frånvarande älskaren Gud. Från denna tid spred sig diktformen österut till Afghanistan, Pakistan och Indien.

En ghasel är en arabisk, förislamisk diktform som har spridit sig till språken persiska, turkiska och urdu. Den består av 5-20 tvåradiga strofer, där versraderna i första strofen rimmar parvis. Därefter återkommer detta rim som avslutning av varje strof enligt schemat: AA, BA, CA, DA osv. Diktformens styrka ligger i att den kan tolkas symboliskt på flera plan samtidigt.^[1]

Den sista strofen innehåller ofta poetens namn som ett slags signatur. I Frödings dikt ”En ghasel” slutar tio av raderna med samma ord: ”gallret”. ^[2]

Ämnena är kärlek – mänsklig eller gudomlig och rytm och mening samverkar^[3] Ghasaler från den indiska kontinenten har ofta inslag av islamisk mysticism och de är svår att förstå om man inte är förtrogen med sufism.

Persisk Ghasel skrevs av de kända poeterna:

• Rumi, (1207-1273) nuvarande Afghanistan, sufisk mystiker.
• Saadi, (1210-1291), Shiraz, Iran.
• Hafez, (1325-1389), Shiraz, Iran.
• Dschami, (1414-1492), Khorasan, Iran, sufimästare.
• Sirhindi, (1564-1624), Delhi, Indien, mystiker.
• Mirza Ghalib, (1797-1869), Agra, Indien, känd för kärleksdikter på urdu.

• Friedrich Rückert, (1788-1866), Bayern, Tyskland.
• August von Platen-Hallermünde, (1796-1835), Würzburg, Tyskland.
• Zacharias Topelius, (1818-1898), Nykarleby, Finland.^[4]
• Gottfried Keller, (1819-1890), Zürich, Schweiz.

• Gustaf Fröding (1860-1911), Värmland.
• Frans G. Bengtsson (1884-1954), Skåne, tonsatt av Ture Rangström.^[5]
• Faiz Ahmad Faiz (1911-1984), Pakistan.^[1]
• Allen Ginsberg (1926-1997), New Jersey, USA.
• Robert Bly (1926-), Minnesota, USA.
• Phyllis Webb (1927-), British Columbia, Kanada.
• John Thompson (1938-1976), New Brunswick, Kanada.
• Agha Shahid Ali (1949–2001), Kashmir/USA.
• Fateme Ekhtesari (1986-), Iran.

• Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

• Engström Christer, Marklund Kari, red (1989-1996). Nationalencyklopedin: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Höganäs: Bra böcker. Libris 8211184. ISBN 91-7024-619-X 

• Thyselius Erik, Söderberg Verner, Lorents Yngve, red (1923-1937). Nordisk familjebok: encyklopedi och konversationslexikon (3., väsentligt omarb. och koncentrerad uppl.). Stockholm: Nordisk familjebok. Libris 1440270 

• Goldman, Anita (2005). Guds älskarinnor: om hängivna kvinnor i en livrädd värld. Stockholm: Natur och kultur. Libris 9792637. ISBN 91-27-10818-X 

• Sadi; Hermelin Eric, Ekerwald Carl-Göran (2010). Lustgården ([Ny utg.]). Stockholm: Karneval. Libris 11878839. ISBN 978-91-85703-52-4 

• "En ghasel" av Gustaf Fröding