Gustaf Larson (arkitekt)

Gustaf Larson
Född	2 november 1884[1]
Död	17 januari 1962[1] (77 år)
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Arkitekt[1]
Redigera Wikidata

Nils Gustav Larson, född 2 november 1884, död 17 januari 1962, var en svensk byggnadsingenjör och arkitekt, huvudsakligen verksam i Stockholm.

Efter sin utbildning till byggnadsingenjör anställdes han hos stadsplaneraren och arkitekten Per Olof Hallman. Han var Stockholms Kooperativa Bostadsförenings (SKB) förste verkställande direktör och ritade 1917 deras första hus i kvarteret Motorn i Vasastan. Senare blev han stadens representant i SKB:s styrelse och uppträdde även som byggnadsentreprenör i Stockholm.

Till hans kända arbeten hör bland annat bostadshus i Rödabergsområdet, 1916–1925 (tillsammans med Edvin Engström och Gustaf Pettersson), bostadshus i Blecktornsområdet, 1922–1929 (tillsammans med Edvin Engström och Sven Erik Lundqvist) och bostadshuset kvarteret Bergsryggen 1917–1918 i Ulvsunda. Det senare uppfördes som nödbostäder för hemlösa och byggdes i tre våningar som ett landshövdingehus (en våning i sten och två våningar i trä). Bergsryggen moderniserades 1968 och är en av de få bevarade byggnader av denna typ i Stockholm.

• Kvarteren Motorn och Vingen, Vasastan, Stockholm, 1917–1920.
• Inedalsgatan 12, 14 samt 16A och B, Stockholm 1920.
• Inedalsgatan 10 – Grubbens gränd 12, Stockholm 1920–1921 (tillsammans med P Gustafsson).
• Gotlandsgatan 67 och 69 – Brännerigatan 7, Stockholm 1926–1927.
• Kv Urnan 23, Karlbergsvägen 62, Stockholm 1923.

• 
  Kvarteret Bergsryggen ritad 1916–1917 av Gustaf Larson som nödbostäder.
• 
  Kvarteret Motorn, byggdes 1917–1919.
• 
  Hus i Gamla Enskede, byggt 1910
• 
  Villa i Gamla Enskede, byggd 1912

• KulturNav: Larson, Gustaf
• Svenska Dagbladet: Dödsannons (1962-01-20)

• Wikimedia Commons har media som rör Gustaf Larson (arkitekt).
  Bilder & media