Philippe Gilbert

Philippe Gilbert
Namn	Philippe Gilbert
Född	5 juli 1982 (42 år)
Medborgare i	Belgien
Längd	179 cm
Vikt	69 kg
Stallinformation
Nuvarande stall	Avslutad karriär
Disciplin	Landsväg
Roll	Cyklist
Proffsstall
2003–2008 2009–2011 2012–2016 2017-	Française des Jeux Silence-Lotto-Q8 BMC Racing Team Deceuninck–Quick-Step
Viktiga segrar
Tour de France, 1 etapp (2011) Giro d'Italia, 3 etapper (2009, 2015) Vuelta a España, 5 etapper (2010, 2012, 2013) Världsmästerskapens linjelopp 2012 Lombardiet runt 2009, 2010 Liège-Bastogne-Liège 2011 Amstel Gold Race 2010, 2011, 2014, 2017 La Flèche Wallonne 2011 Flandern runt 2017 Clásica de San Sebastián 2011 Paris-Roubaix 2019 Nationsmästerskapens linjelopp 2011 Nationsmästerskapens tempolopp 2011 Omloop Het Volk 2006, 2008 Paris-Tours 2008, 2009 Giro del Piemonte 2009, 2010 UCI World Tour 2011
Senast uppdaterad: 3 juni 2015

Philippe Gilbert, född 5 juli 1982 i Verviers, är en belgisk professionell tävlingscyklist. Han blev professionell 2003 och tävlar sedan 2017 för det belgiska stallet Deceuninck–Quick-Step. Gilbert är en endagsspecialist med segrar i många av de stora endagstävlingarna. Mest framstående har han varit i vårklassikerna.

Gilbert blev professionell 2003 för det franska UCI ProTour-stallet Française des Jeux. Sin första seger som professionell tog han hem i poängtävlingen och den nionde etappen under Tour de l'Avenir 2003. Året därpå vann han Tour Down Unders tredje etapp framför cyklister som Gene Bates, Robbie McEwen och den dåvarande stallkamraten Baden Cooke. Gilbert vann också Paris-Corrèze.

Gilbert deltog i de Olympiska sommarspelen 2004 och slutade där på 49:de plats. Under säsongen 2005 vann han Trophée des Grimpeurs, Tour du Haut-Var, Polynormande. Med anledning av sina bra resultat i de franska loppen vann han den franska cykelcupen. Han vann också etapper på Dunkirks fyradagars och Tour Méditerranéen.

Gilbert vann Omloop "Het Volk" 2006. Två år senare vann han återigen det belgiska loppet. Gilbert vann också GP de Fourmies och GP de Wallonie under säsongen 2006. Han vann även etapper på Dauphiné Libéré och Eneco Tour of Benelux.

Starten på säsongen 2007 blev försenad när malignt melanom upptäcktes på den belgiska cyklistens lår och en operation var nödvändig.^[1]

Gilbert och Riccardo Riccò var i en utbrytning under Milano-Sanremo 2007 men blev infångade 1200 meter framför mållinjen. Gilbert tog sin enda seger under säsongen när han vann en etapp på Tour du Limousin. Han var med i en utbrytning under Paris-Tours med Karsten Kroon och Filippo Pozzato, men med 500 meter kvar kom klungan ikapp trion.

Säsongen 2008 började Gilbert genom att vinna bergstävlingen i Tour Down Under. Han stod som totalsegrare i 2008 års upplaga av Vuelta a Mallorca och vann även två etapper under tävlingen. Gilbert vann senare Omloop "Het Volk", för andra gången i karriären, genom att attackera med 50 kilometer kvar av tävlingen. I september 2008 slutade Gilbert tvåa på etapp 6 av Vuelta a España efter Paolo Bettini. Han avslutade säsongen genom att vinna höstklassikern Paris-Tours genom en sen utbrytning.

Inför säsongen 2009 blev Gilbert kontrakterad av det belgiska stallet Silence-Lotto-Q8. I början av april vann Stijn Devolder Flandern runt, 59 sekunder före tvåan Heinrich Haussler och trean Philippe Gilbert. Belgaren vann etapp 20 av Giro d'Italia 2009 framför fransmannen Thomas Voeckler. I juni vann han etapp 4 på Ster Elektrotoer framför Allan Davis och Borut Bozic. När tävlingen var över stod det klart att Gilbert hade vunnit tävlingen framför Niki Terpstra och Borut Bozic. Gilbert slutade på andra plats i de belgiska nationsmästerskapens linjelopp bakom Tom Boonen. I juli slutade han trea på etapp 3 av Tour de Wallonie framför bakom Matthew Goss och Pavel Brutt.

Gilbert slutade tvåa på etapp 11 av Vuelta a España 2009 bakom den amerikanska spurtaren Tyler Farrar. Han slutade på sjätte plats på världsmästerskapens linjelopp bakom Cadel Evans, Aleksandr Kolobnev, Joaquim Rodriguez, Samuel Sanchez och Fabian Cancellara. Gilbert tog sin fjärde seger för säsongen när han vann den italienska tävlingen Coppa Sabatini framför Giovanni Visconti och Leonardo Bertagnolli. Han vann även höstklassikern Paris-Tours för andra året i rad. Några dagar senare vann Gilbert Giro del Piemonte. Han tog sin fjärde seger i rad när han vann höstklassikern Lombardiet runt framför den olympiska mästaren Samuel Sanchez. Gilbert avslutade säsongen med en sjunde plats på Chrono des Herbiers.

Under säsongen 2010 tog Gilbert Omega Pharma-Lottos första seger för året när han vann Amstel Gold Race i april. Han vann även etapp 1 av Belgien runt, där han slutade på fjärde plats i slutställningen. På de belgiska nationsmästerskapens linjelopp slutade Gilbert på andra plats bakom Stijn Devolder. I slutet av juli tog han hem segern i GP José Dubois framför Sébastien Delfosse och Albert Timmer. På den tredje etappen av Vuelta a Espana 2010 attackerade Gilbert från klungan med 500 meter kvar till mål och vann etappen. Han tog över totalledningen i Vueltan och bar ledartröjan fram till etapp 7. Belgaren vann också etapp 19 till Toledo, även den genom en attack i slutet av bansträckningen. Säsongen avslutades med segrar i Giro del Piemonte och Lombardiet runt.

Under 2011 stärkte Gilbert åter sitt rykte som endagsspecialist genom att på 8 dagar lyckas vinna tre vårklassiker, Amstel Gold Race, La Flèche Wallonne och Liège-Bastogne-Liège. Tidigare på våren hade han dessutom vunnit Monte Paschi Eroica, och senare på sommaren vann Gilbert endagstävlingen Clásica de San Sebastián efter ett ryck med 3,6 kilometer kvar till mål. Gilbert vann även den första etappen av Tour de France 2011 och han fick köra den andra etappen i gul ledartröja innan Thor Hushovd tog över ledartröjan.

Gilbert bytte lag till BMC Racing Team inför säsongen 2012. I La Flèche Wallonne slutade han trea bakom Joaquim Rodriguez och Michael Albasini. Efter en dålig inledning på säsongen 2012, som fram till augusti inte innehöll en enda seger, lyckades Gilbert under Vuelta a España vinna två etapper och en månad senare vann han en av sina största segrar i karriären när han vann världsmästerskapens linjelopp, och får därmed ikläda sig världsmästartröjan säsongen 2013.

Philippe Gilbert är syskonbarn till den tidigare världsmästarinnan Marie-Rose Gaillard.

2012 -

• 1:a etapp 9 - Vuelta a España
• 1:a etapp 19 - Vuelta a España
• 1:a Världsmästerskapens linjelopp

2011 -

• 1:a UCI World Tour
• 1:a Nationsmästerskapens linjelopp
• 1:a Nationsmästerskapens tempolopp
• 1:a Liège-Bastogne-Liège
• 1:a La Flèche Wallonne
• 1:a Amstel Gold Race
• 1:a Monte Paschi Eroica
• 1:a Etapp 1 Tour de France
• 1:a Clasica San Sebastian

2010 -

• 1:a Amstel Gold Race
• 1:a etapp 3 - Vuelta a España
• 1:a etapp 19 - Vuelta a España
  • Totalledare (efter etapp 3 t.o.m. 7)
  • Poängledare (efter etapp 3 och 6)
  • Kombinationsledare (efter etapp 6 och 7)
• 1:a Giro del Piemonte
• 1:a Lombardiet runt
• 1:a etapp 1 - Belgien runt

2009 – Silence-Lotto

• 1:a, Ster Elektrotoer
  • 1:a etapp 4
• 1:a etapp 20 – Giro d'Italia
• 1:a Coppa Sabatini
• 1:a Paris-Tours
• 1:a Giro del Piemonte
• 1:a Lombardiet runt
• 2:a Belgiska nationsmästerskapen - linjelopp
• 2:a etapp 11 - Vuelta a España
• 3:a – Flandern runt
• 3:a, etapp 3, Tour de Wallonie

2008 – Française des Jeux

• 1:a – Bergspristävlingen, Tour Down Under
• 1:a – Vuelta a Mallorca
  • etapp 1 – Trofeo Mallorca
  • etapp 4 – Trofeo Soller
• 1:a – Omloop "Het Volk"
• 1:a – Le Samyn
• 1:a – Paris-Tours
• 2:a, etapp 6 – Vuelta a España

2007 – Française des Jeux

• 1:a etapp 1 – Tour du Limousin
• 2:a – Belgiska nationsmästerskapen i tempolopp

2006 – Française des Jeux

• 1:a etapp 2 – Dauphiné Libéré
  • Totalledare (efter etapp 2 och 3)
  • Poängledare (efter etapp 2)
  • Kombinationsledare (efter etapp 2 och 3)
• 1:a – Omloop "Het Volk"
• 1:a etapp – Eneco Tour of Benelux mellan Ans och Ans
• 1:a - GP de Wallonie
• 1:a – GP de Fourmies
• 2:a – GP d'Ouverture La Marseillaise
• 2:a – Trophee des Grimpeurs
• 2:a – Le Samyn
• 2:a – GP d'Isbergues

2005 – Française des Jeux

• 1:a, etapp 4 – Dunkirks fyradagars
• 1:a, etapp 2 – Medelhavsloppet, Frankrike
• 1:a – Trophée des Grimpeurs
• 1:a – Tour du Haut-Var
• 1:a – Polynormande
• 70:e totalt – Tour de France
• 2:a – GP de Wallonie

2004 – FDJeux.com

• 1:a overall (gröna ledartröjan) – Paris-Corrèze
• Tour Down Under
  • 1:a – etapp 3
  • 1:a – Under-23 ledare
• 2nd – Paris-Bryssel

2003 – FDJeux.com

• Tour de l'Avenir
  • 1:a – Poängtävlingen
  • 1:a – etapp 9
• 2:a – Tro Bro Leon

• fdjeux.com 2003–2008
• Omega Pharma - Lotto 2009–2011
• BMC Racing Team 2012–

• Philippe Gilbert cyclingarchives.com

v • r Världsmästare i landsvägscykling – herrarnas linjelopp 1927: Alfredo Binda 1928: Georges Ronsse 1929: Georges Ronsse 1930: Alfredo Binda 1931: Learco Guerra 1932: Alfredo Binda 1933: Georges Speicher 1934: Karel Kaers 1935: Jean Aerts 1936: Antonin Magne 1937: Éloi Meulenberg 1938: Marcel Kint 1946: Hans Knecht 1947: Theo Middelkamp 1948: Briek Schotte 1949: Rik Van Steenbergen 1950: Briek Schotte 1951: Ferdinand Kübler 1952: Heinz Müller 1953: Fausto Coppi 1954: Louison Bobet 1955: Stan Ockers 1956: Rik Van Steenbergen 1957: Rik Van Steenbergen 1958: Ercole Baldini 1959: André Darrigade 1960: Rik Van Looy 1961: Rik Van Looy 1962: Jean Stablinski 1963: Benoni Beheyt 1964: Jan Janssen 1965: Tom Simpson 1966: Rudi Altig 1967: Eddy Merckx 1968: Vittorio Adorni 1969: Harm Ottenbros 1970: Jean-Pierre Monseré 1971: Eddy Merckx 1972: Marino Basso 1973: Felice Gimondi 1974: Eddy Merckx 1975: Hennie Kuiper 1976: Freddy Maertens 1977: Francesco Moser 1978: Gerrie Knetemann 1979: Jan Raas 1980: Bernard Hinault 1981: Freddy Maertens 1982: Giuseppe Saronni 1983: Greg LeMond 1984: Claude Criquielion 1985: Joop Zoetemelk 1986: Moreno Argentin 1987: Stephen Roche 1988: Maurizio Fondriest 1989: Greg LeMond 1990: Rudy Dhaenens 1991: Gianni Bugno 1992: Gianni Bugno 1993: Lance Armstrong 1994: Luc Leblanc 1995: Abraham Olano 1996: Johan Museeuw 1997: Laurent Brochard 1998: Oscar Camenzind 1999: Óscar Freire 2000: Romāns Vainšteins 2001: Óscar Freire 2002: Mario Cipollini 2003: Igor Astarloa 2004: Óscar Freire 2005: Tom Boonen 2006: Paolo Bettini 2007: Paolo Bettini 2008: Alessandro Ballan 2009: Cadel Evans 2010: Thor Hushovd 2011: Mark Cavendish 2012: Philippe Gilbert 2013: Rui Costa 2014: Michał Kwiatkowski 2015: Peter Sagan 2016: Peter Sagan 2017: Peter Sagan 2018: Alejandro Valverde 2019: Mads Pedersen 2020: Julian Alaphilippe 2021: Julian Alaphilippe 2022: Remco Evenepoel 2023: Mathieu van der Poel 2024: Tadej Pogačar