Hoppa till innehållet

Pia Sundhage

Från Wikipedia
Pia Sundhage
Pia Sundhage 2012-12-05 001.jpg
Personlig information
Fullständigt namnPia Mariane Sundhage
Födelsedatum13 februari 1960 (64 år)
FödelseortSverige Marbäck, Ulricehamn, Sverige
Längd172 cm
Klubbinformation
Klubb Schweiz (förbundskapten)
PositionAnfallare
Juniorlag
1975
1975–1976
Sverige IFK Ulricehamn
Sverige SGU Falköping
Seniorlag*
År
1977–1978
1979–1981
1982–1983
1984
1985
1985
1985
1986
1987–1989
1990–1996
Totalt
Klubb
Sverige Falköpings KIK
Sverige Jitex BK
Sverige Östers IF
Sverige Jitex BK
Italien Lazio
Sverige Stattena IF
Sverige Jitex BK
Sverige Hammarby IF
Sverige Jitex BK
Sverige Hammarby IF
SM (GM)
3 00(2)
54 0(86)
40 0(65)
18 0(33)
23 0(16)

9 00(4)
18 0(17)
65 0(41)
111 0(21)
341 (285)
Landslag
År
1975–1996
Landslag
 Sverige
SM (GM)
146 (71)
Uppdrag som tränare
1992–1994
1998–1999
2000
2001–2002
2003
2004
2005–2006
Sverige Hammarby IF (spelande tränare)
Sverige Vallentuna BK (ass. tränare)
Sverige AIK (ass. tränare)
USA Philadelphia Charge (ass. tränare)
USA Boston Breakers
Norge Kolbotn IL
Sverige KIF Örebro
Landslag som tränare
2007
2008–2012
2012–2017
2018–2019
2019–2023
2024–
 Kina (ass. tränare)
 USA
 Sverige
 Sverige U17
 Brasilien
 Schweiz
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Pia Sundhage på Svenska Idrottsgalan i Stockholm 2013.

Pia Mariane Sundhage, född 13 februari 1960 i Ulricehamn,[1] är en svensk fotbollstränare och före detta fotbollsspelare (anfallare) som ses som en av svensk damfotbolls allra största genom tiderna.[2][3][4]

Sundhage var en föregångare inom sporten och blev en ikon för svensk damfotboll med bland annat fyra SM-guld, fyra svenska cup-titlar, fem internationella mästerskapsmedaljer i VM och EM med EM-guldet från 1984 som den största framgången under den aktiva karriären. Hon tog i mitten på 1980-talet klivet ut i Europa och blev då ett av Sveriges (och världens) första kvinnliga utlandsproffs.[5]

Sundhage vann två OS-guld som förbundskapten för USA (2008, 2012) och åren 2012–2017 var hon huvudtränare för Sveriges damlandslag som hon förde till EM-brons och OS-silver.

Sundhage blev år 2003 som medlem nr 11 och första kvinna invald i Svensk fotbolls Hall of Fame. Hon är syster till journalisten Ingalill Sundhage.[6]

Pia Sundhage inledde karriären i hemmaklubben IFK Ulricehamn, men det var med Jitex BK hon nådde störst framgångar. Trots sejourer i flera andra lag återkom hon flera gånger till Jitex, där hon också vann SM fyra gånger och Svenska cupen två gånger.

Sundhage prövade också på spel utomlands, i italienska SS Lazio 1985.[7] Hon avslutade karriären i Hammarby under första halvan av 1990-talet.[8]

Som tränare

[redigera | redigera wikitext]

Under tiden i Hammarby arbetade Sundhage tidvis som spelande tränare.[9] Efter att den aktiva karriären var slut fortsatte hon som tränare. Hon inledde med en rad uppdrag som assisterande tränare innan hon fick sitt första huvuduppdrag för amerikanska Boston Breakers.[9] Efter året (2003) med Boston blev hon vald till ligans bästa coach.[10]

Efter en sejour i KIF Örebro[7] fick hon 2007 tjänsten som assisterande förbundskapten för Kina, där Marika Domanski Lyfors var huvudansvarig.

I november 2007 tog hon över USA:s landslag efter Greg Ryan.[11] Laget tog därefter guld vid Olympiska spelen 2008 genom att i finalen besegra Brasilien.[7] År 2012 tog man guld vid OS i London. Detta gjorde sedermera att hon utsågs till årets damtränare[7] vid FIFA-galan i januari 2013.

Mellan 2012 och 2017 var Pia Sundhage förbundskapten för Sveriges damlandslag.[7]

I början av december 2016 utsågs hon även till "Årets göteborgare" för att ha ökat intresset för damfotboll i Sverige.[12]

I juli 2019 blev hon utsedd till förbundskapten för Brasiliens damlandslag som hon, efter en förlängning i januari 2021, hade kontrakt med till över OS 2024.[13] Brasiliens fotbollsförbund avslutade kontraktet i förtid den 30 augusti 2023 efter att hon misslyckades med att ta laget vidare från gruppspelet i fotbolls-VM 2023.[14][15] Den 16 januari 2024 presenterades hon som ny tränare för Schweiz damlandslag. Kontraktet löper under två års tid.[16]

Hall of Fame

[redigera | redigera wikitext]

Sundhage valdes år 2003 i den första selektionen som medlem nr 11 och första kvinna in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Hon presenteras där med texten:

Den stora föregångaren inom svensk damfotboll. Första proffset, första utlandstränaren. Både flest landskamper, och flest mål, som spelare
– Svensk fotbolls Hall of Fame, bolletinen.se[17]

Utanför planen

[redigera | redigera wikitext]

I januari 2010 berättade Sundhage för TV4:s Lasse Bengtsson att hon är homosexuell och menade att: ”Det har inte varit några som helst problem för mig att vara öppet homosexuell som förbundskapten i USA”.[18]

Pia Sundhage har medverkat i ett antal TV-program, bland andra Bingolotto, Min sanning, Stjärnor hos Babben och i Sveriges Televisions dokumentära TV-serie Den andra sporten från 2013.

Hon har skrivit och sjungit in fotbollslåtar som ”Vi är tjejer, vi är bäst”, ”Heja Jitex” och ”Dansa med Jitex”.[19]

2016 tolkades Sundhages gärning i teaterföreställningen Peptalk för Sverige vid Orionteatern i Stockholm. ”Jag har fått priser både till höger och vänster men det här är nog tamejfan det finaste som jag har varit med om”, sade Sundhage i ett samtal på scenen efter monologens premiär.[20]

2021 tilldelades hon medaljen Illis quorum i 8:e storleken för sina ”mångåriga och enastående insatser för svensk och internationell fotboll”.[21]

Spelarstatistik

[redigera | redigera wikitext]

Lag, säsong, matcher/mål grundserie + eventuellt slutspel:

Totalt: Grundserie 341 matcher/291 mål
Slutspel: 28 matcher/16 mål[22]

Spelarmeriter

[redigera | redigera wikitext]

Tränarmeriter

[redigera | redigera wikitext]
  • OS – guld med USA 2008, guld med USA 2012, silver med Sverige 2016
  • VM – silver med USA 2011
  • EM – brons med Sverige 2013
  • WUSA – Vinnare av seriespelet med Boston Breakers 2003
  • Årets idrottskvinna 2008[23]
  • Årets damtränare 2012 vid FIFA-galan

Källor: [7][24]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Sundhage, Pia Mariane
  2. ^ ”LISTA: De bästa svenska spelarna någonsin”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/yqV6J/lista-de-basta-svenska-spelarna-nagonsin. Läst 21 september 2018. 
  3. ^ ””Herrarna kan också välja en damtränare””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/4dV6WG/herrarna-kan-ocksa-valja-en-damtranare. Läst 21 september 2018. 
  4. ^ ”Ingen gubbe har gjort så mycket för svensk fotboll som Pia Sundhage”. Metro. Arkiverad från originalet den 21 september 2018. https://web.archive.org/web/20180921230516/https://www.metro.se/artikel/ingen-gubbe-har-gjort-s%C3%A5-mycket-f%C3%B6r-svensk-fotboll-som-pia-sundhage-xr. Läst 21 september 2018. 
  5. ^ ”Här skrev Sundhage historia”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/kaBvAA/har-skrev-sundhage-historia. Läst 21 september 2018. 
  6. ^ Ingalill Sundhage: Våga tro på dig själv och förverkliga dina drömmar, Bohusläningen, 27 juli 2019
  7. ^ [a b c d e f] "Pia Sundhage". NE.se. Läst 13 oktober 2014.
  8. ^ ”Pia Sundhage - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/pia-sundhage. Läst 24 april 2024. 
  9. ^ [a b] Karl Sundström/TT (24 april 2024). ”Sundhages annorlunda upplägg: "Win-win"”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/sport/sundhages-annorlunda-upplagg-win-win.53ed47ae-1cf1-5eff-a70d-83d91769fd34. Läst 24 april 2024. 
  10. ^ UEFA.com (26 maj 1984). ”1984: Pia Sundhage” (på engelska). UEFA.com. https://www.uefa.com/news-media/news/00ad-0e1084bf082f-f259d42e716b-1000--1984-pia-sundhage/. Läst 24 april 2024. 
  11. ^ Foudy, Julie (4 september 2012): "Pia's calm through the storms redefined U.S. team". Espn.go.com. Läst 13 oktober 2014. (engelska)
  12. ^ Jesper Henke (5 december 2016). ”Pia Sundhage - Årets Göteborgare”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/pia-sundhage-arets-goteborgare. Läst 5 december 2016. 
  13. ^ ”Pia Sundhage förlänger med Brasilien”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/M3P2yJ. Läst 15 maj 2021. 
  14. ^ ”Fotboll: Klart: Sundhage får sparken”. SVT Sport. 30 augusti 2023. https://www.svt.se/sport/fotboll/klart-sundhage-far-sparken. Läst 31 augusti 2023. 
  15. ^ ”Pia Sundhage talar ut: ”Vill inte sluta så här””. Sydsvenskan. 1 september 2023. https://www.sydsvenskan.se/2023-09-01/pia-sundhage-talar-ut-vill-inte-sluta-sa-har. Läst 7 september 2023. 
  16. ^ Lindvall, Ella (16 januari 2024). ”Officiellt: Pia Sundhage presenterad - blir förbundskapten i Schweiz”. fotbollskanalen. https://www.fotbollskanalen.se/landslag/officiellt-pia-sundhage-presenterad-blir-forbundskapten-i-schweiz/. Läst 24 april 2024. 
  17. ^ ”Hall of Fame”. www.bolletinen.se. http://www.bolletinen.se/sfs/hof.htm. Läst 21 september 2018. 
  18. ^ Pia Sundhage kommer ut som homosexuell
  19. ^ Willner, Mats. ”PIA SUNDHAGE ”Jag trivs bäst på plan i ett par fotbollsskor””. Norrköpings Tidningar. http://www.nt.se/sport/pia-sundhage-jag-trivs-bast-pa-plan-i-ett-par-fotbollsskor-8234387.aspx. Läst 1 december 2016. 
  20. ^ Askerfjord Sundeby, Maria (1 december 2016). ”Pia Sundhages fotbollsgärning blir pjäs”. Sveriges Television. http://www.svt.se/kultur/peptalk-for-sverige. Läst 1 december 2016. 
  21. ^ ”Sundhage får medalj av regeringen”. www.vk.se. 16 december 2021. https://www.vk.se/2021-12-16/sundhage-far-medalj-av-regeringen. Läst 21 december 2021. 
  22. ^ Årets fotboll 1997
  23. ^ "Pia Sundhage årets idrottskvinna". Sverigesradio.se, 2009-01-02. Läst 13 oktober 2014.
  24. ^ "Pia Sundhage". Svenskfotboll.se. Läst 13 oktober 2014.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]