Vietnamfasan

	Vietnamfasan; Status i världen: Akut hotad
	Hane
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fasanfåglar; Phasianidae
Släkte	Lophura
Art	Vietnamfasan; L. edwardsi
Vetenskapligt namn
	§ Lophura edwardsi
Auktor	(Oustalet, 1896)
Synonymer
	Edwardfasan; Edwardsfasan;
	Hona

Vietnamfasan^[2] (Lophura edwardsi) är en sydostasiatisk utrotningshotad hönsfågel.^[3]^[4]

Utseende och läten

Vietnamfasanen är en 58–65 centimeter lång fasanfågel. Hanen är blåsvart med kort vit tofs och bar röd hud runt ögat. Honan är enhetlig kallt gråbrun, varmare på vingar, och med en svartaktig stjärt med bruna mittersta stjärtpennor. Ungfågeln liknar honan men kan ha svarta fläckar eller band på manteln, skapularerna och vingtäckarna. Vissa nordliga individer har inslag av vitt i stjärten som tros vara ett utslag av inavel eftersom det även uppträder hos arten i fångenskap. Varningslätet är ett lågt och gutturalt uk uk uk uk uk.^[1]

Utbredning och systematik

Fågeln återfinns enbart i låglandsområden i centrala Vietnam.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades den nordliga vitstjärtade populationen som en egen art, Lophura hatinhensis. Vietnamfasanen är troligen systerart till taiwanfasan.^[5] Tillsammans utgör de en systergrupp till resten av arterna i släktet.^[6]

Levnadssätt

Vietnamfasanen sägs bebo fuktiga bergsskogar upp till 600 meters höjd, men tidiga insamlade specimen togs i låglänta områden och det finns inga klara bevis att den förekommer över 300 meters höjd. Den trivs bäst i områden med tät undervegetation och lianer.^[1]

Födan är okänd och uppgifterna om dess häckningsbiologi är baserat på uppfödda individer, där den lägger fyra till sju ägg som ruvas i 21–22 dagar.^[7]

Status

IUCN kategoriserar arten som akut hotad^[1] på gränsen till att dö ut i vilt tillstånd.^[3] Arten har inte observerats med säkerhet sedan 2000 och det har föreslagits att den redan försvunnit. Över 1000 individer finns dock kvar i fångenskap. Vietnamfasanen tros ha minskat till följd av jakt och habitatförlust. I princip ingen ursprunglig skog inom dess utbredningsområde finns kvar.

Namn

Artens vetenskapliga namn hedrar den franska zoologen Alphonse Milne-Edwards (1835-1900).^[8] Tidigare kallades den edwardsfasan eller edwardfasan på svenska, men tilldelades 2024 ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.^[2]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2014 Lophura edwardsi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
^ [a b] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024.
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Randi, E., Lucchini, V., Hennache, A., Kimball, R.T., Braun, E.L. & Ligon J.D. (2001) Evolution of the mitochondrial DNA control region and cytochrome b genes and the inference of phylogenetic relationships in the avian genus Lophura (Galliformes). Mol. Phyl. & Evol. 19(2): 187–201.
^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.
^ McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2019). Edwards’s Pheasant (Lophura edwardsi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53492 28 maj 2019).
^ Jobling, J. A. (2015). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2015). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör vietnamfasan.
Bilder & media
Wikispecies har information om Lophura edwardsi.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2014 Lophura edwardsi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.

[BLS-2] [a b] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024.

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[5] Randi, E., Lucchini, V., Hennache, A., Kimball, R.T., Braun, E.L. & Ligon J.D. (2001) Evolution of the mitochondrial DNA control region and cytochrome b genes and the inference of phylogenetic relationships in the avian genus Lophura (Galliformes). Mol. Phyl. & Evol. 19(2): 187–201.

[Kimball2021-6] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.

[hbw-7] McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2019). Edwards’s Pheasant (Lophura edwardsi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53492 28 maj 2019).

[8] Jobling, J. A. (2015). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2015). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]