Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Dessa sidor innehåller rekonstruktioner av ord och deras rötter. Deras förekomst har inte direkt kunnat bekräftas utan antas ha funnits baserat på jämförande lingvistik.
Se
Historisk lingvistik,
en:Reconstructed terms,
w:en:Attested language och
w:en:Comparative method.
Se även ek.
*ek (personligt pronomen)
- jag
- Etymologi: Av äldre urgermanska *ek, av förgermanska *ég, av urindoeuropeiska *éǵh₂
- Sammansättningar: *mīnaz, *uŋkeraz, *unseraz
- Jämför: Samma som fornarmeniska ես (es), uranatoliska *ʔúǵ, urbaltiska *eś, urslaviska *jàzъ (*jàzŭ). Nära släkt med antik grekiska ἐγώ (hegṓ), urindoiranska *aȷ́ʰám, uritaliska *egō, urkeltiska *me, urtokhariska *ñäś
- Se även: *se-, *þū
| Första person
|
|
|
Singular
|
Dual
|
Plural
|
| Nominativ
|
*ek
/ˈek/
|
*wet
/ˈwet/
|
*wīz
/ˈwiːz/
|
| Ackusativ
|
*mek
/ˈmek/
|
*uŋk
/ˈuŋk/
|
*uns
/ˈuns/
|
| Dativ
|
*miz
/ˈmiz/
|
*uŋkiz
/ˈuŋ.kiz/
|
*unsiz
/ˈun.siz/
|
| Instrumentalis
|
*miz
/ˈmiz/
|
*uŋkiz
/ˈuŋ.kiz/
|
*unsiz
/ˈun.siz/
|
| Possessiv
|
*mīnaz
/ˈmiː.nɑz/
|
*uŋkeraz
/ˈuŋ.ke.rɑz/
|
*unseraz
/ˈun.se.rɑz/
|
*ek (nominativ singular)
- Urnordgermanska: *ek, *jak
- Fornvästnordiska: ek
- Fornisländska: ek
- Isländska: eg (åldrigt), ég, ek (åldrigt)
- Färöiska: eg, jeg (med verkan av östnordiska språk)
- Jämtska: jeg (med verkan av östnordiska språk)
- Norn: eg
- Norska (dialektalt): é, eig, ej, æ, æg, æj, í, je, jæj
- Norskt bokmål: jeg (med verkan av östnordiska språk)
- Nynorska: eg
- Fornöstnordiska: iak, iek
- Urvästgermanska: *ik (utan stress)
- Fornengelska: iċ, iċċ, ih
- Medelengelska: I, ich, ik
- Engelska: I, ich (åldrigt)
- Lågskotska: A, I, ik
- Fornfrisiska: ik
- Nordfrisiska: ick, ik
- Saterfrisiska: iek
- Västfrisiska: ik
- Fornhögtyska: ih
- Medelhögtyska: ich
- Alemannisk tyska: i, ich, ig
- Bayerska: i
- Centralfrankiska: ech, eich, ich
- Jiddisch: איך (ikh)
- Kölniska: ich
- → Limburgiska: ich, iech, ik
- Luxemburgiska: ech
- Rhenfrankiska: aisch (Hessiska), ich (Pennsylvaniatyska)
- Tyska: ich
- Wymysöriska: ych
- Östcentraltyska: iech (Erzgebirgiska; Silesetyska), isch (Sachsiska), ische (Sachsiska)
- Östfrankiska: i, iech
- Fornlågfrankiska: ik
- Fornsaxiska: ik
- Uröstgermanska: *ek
*wet (nominativ dual)
- Urnordgermanska: *wit (ostressad)
- Fornvästnordiska: *vit
- Fornisländska: vit
- Färöiska: vit
- Fornöstnordiska: *vit
- Urvästgermanska: *wit (ostressad)
- Fornengelska: wit, ƿit
- Fornfrisiska: wit
- Fornlågfrankiska: *wit
- Medelnederländska: *wit
- Limburgiska: weet (åldrigt)
- Fornsaxiska: wit
- Uröstgermanska: *wet
*wīz (nominativ plural)
- Urnordgermanska: *wīʀ
- Forngotländska: výr
- Fornvästnordiska: *vér, *mér (av äldre *erum vér)
- Fornisländska: vér
- Färöiska: vær
- Jämtska: mæð
- Norskt bokmål: vi (med verkan av östnordiska språk)
- Nynorska: me, vi (med verkan av östnordiska språk)
- Fornöstnordiska: *vīʀ
- Urvästgermanska: *wī
- Fornengelska: ƿē, wē
- Fornfrisiska: wī
- Nordfrisiska: wi, wu
- Saterfrisiska: wie
- Västfrisiska: wy
- ⇒ Fornhögtyska: wir
- Medelhögtyska: wir
- Tyska: wir
- ⇒ Medelhögtyska: mir
- Zimbriska: bar
- Fornlågfrankiska: wī
- Medelnederländska: wi, wij
- Fornsaxiska: wī
- Medellågtyska: wî, wy
- Mennonitisk lågtyska: wie
- Nederländsk lågsaxiska: wi
- Tysk lågtyska: wi, wî
- Uröstgermanska: *wīz
*mek (ackusativ singular)
- Urnordgermanska: *mik (ostressad)
- Fornvästnordiska: *mik
- Fornisländska: mik
- Färöiska: meg
- Jämtska: meg
- Norskt bokmål: meg
- Nynorska: meg
- Fornöstnordiska: *mik
- Forndanska: mik
- Fornsvenska: mik
- Urvästgermanska: *mek (stressad), *mik (ostressad)
- Uröstgermanska: *mek
*uŋk (ackusativ dual)
- Urvästgermanska: *uŋk
- Fornengelska: unc
- Fornsaxiska: unk
*uns (ackusativ plural)
- Urnordgermanska: *ons
- Gotländska: våss
- Fornvästnordiska: *oss
- Fornisländska: oss
- Färöiska: oss
- Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
- Norskt bokmål: oss
- Nynorska: oss
- Fornöstnordiska: *oss
- Urvästgermanska: *uns, *ų̄s
- Fornengelska: ūs
- Fornfrisiska: ūs
- Nordfrisiska: üüs
- Saterfrisiska: uus
- Västfrisiska: ús
- Fornhögtyska: uns
- Fornlågfrankiska: uns
- Fornsaxiska: ūs
- Medellågtyska: ûs
- Lågtyska: üs
- Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
- Uröstgermanska: *uns
*miz (dativ singular, instrumentalis singular)
- Urnordgermanska: *mīʀ (okänt skäl till lång vokal)
- Fornvästnordiska: *mér
- Fornisländska: mér
- Färöiska: mær
- Fornöstnordiska: *mǣr
- Urvästgermanska: *mī (okänt skäl till lång vokal)
- Fornengelska: mē
- Medelengelska: me
- Engelska: me
- Lågskotska: me
- Fornfrisiska: mē, mī
- Nordfrisiska: me
- Saterfrisiska: mie
- Västfrisiska: my
- ⇒ Fornhögtyska: mir
- Fornlågfrankiska: mī
- Fornsaxiska: mī
- Medellågtyska: mi
- Lågtyska: mie, mue, my
- Mennonitisk lågtyska: mie
- Tysk lågtyska: mi
- Uröstgermanska: *miz
*uŋkiz (dativ dual, instrumentalis dual)
*unsiz (dativ plural, instrumentalis plural)
- Urnordgermanska: *onsiʀ
- Gotländska: våss
- Fornvästnordiska: *oss
- Fornisländska: oss
- Färöiska: oss
- Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
- Norskt bokmål: oss
- Nynorska: oss
- Fornöstnordiska: *oss
- Urvästgermanska: *unsi, *ų̄si
- Fornengelska: ūs
- Fornfrisiska: ūs
- Nordfrisiska: üüs
- Saterfrisiska: uus
- Västfrisiska: ús
- Fornhögtyska: uns
- Fornlågfrankiska: uns
- Fornsaxiska: ūs
- Medellågtyska: ûs
- Lågtyska: üs
- Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
- Uröstgermanska: *unsiz