Boracit
| Boracit | |
 | |
| Kategori | Tektoborater |
|---|---|
| Dana klassificering | 25.06.01.01 |
| Strunz klassificering | 6.GA.05 |
| Kemisk formel | Mg3B7O13Cl |
| Färg | Färglös, vit, grå, brun, orange, gul, ljusgrön, mörkgrön, blågrön eller blå; färglös i genomsläppt ljus |
| Förekomstsätt | Kristallin, spridd (pseudokubisk) |
| Kristallstruktur | Ortorombisk |
| Tvillingbildning | Sällan som penetrationstvillingar |
| Spaltning | Ingen |
| Brott | Oregelbundet till ojämnt, konchoidalt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 7 - 7,5 |
| Glans | Glasaktig till diamantglans |
| Refraktion | nα = 1,658 – 1,662 nβ = 1,662 – 1,667 nγ = 1,668 – 1,673 nω = 1,524 nε = 1,532 |
| Ljusbrytning | Biaxiell (+) |
| Dubbelbrytning | δ = 0.010–0.011 |
| Dispersion | 0,024 (svag) |
| Pleokroism | Ingen |
| Transparens | Subtransparant till genomskinlig |
| Fluorescens | Ingen |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 1,56 |
| Löslighet | Mycket långsamt löslig i vatten, långsamt men komplett löslig i saltsyra |
| Referenser | [1][2][3][4] |
Boracit, Mg3B7O13Cl, är ett mineral bestående av magnesiumborat och magnesiumklorid med 62,5 procent borsyra. Det förekommer som blågröna, färglösa, gråa, gula till vita kristaller i det ortorombiska - pyramidformiga kristallsystemet. Boracit visar också pseudo-isometriska kubiska och oktaedriska former. Dessa tros vara resultatet av övergången från en instabil högtemperaturs isometrisk form vid kylning. Penetrationstvillingar förekommer sparsamt. Den förekommer som välformade kristaller och dispergerade korn som ofta är inbäddade i gips- och anhydritkristaller. Den har en Mohs hårdhet på 7 till 7,5 och en specifik vikt på 2,9. Brytningsindexvärdena är nα = 1,658 - 1,662, nβ = 1,662 - 1,667 och ny = 1,668 - 1,673. Den har en konchoidal brottyta och visar ingen spaltning. Den är svårlöslig i vatten (inte att förväxla med borax, som är lösligt i vatten) , men löslig i saltsyra.
Trots att den är reguljärt kristallin är den dubbelbrytande vid vanlig temperatur, men vid upphettning till 265 °C blir den plötsligt enkelbrytande, för att sedan vid avkylning åter bli dubbelbrytande.
Förekomst och användning
[redigera | redigera wikitext]
Boracit finns vanligtvis i evaporitsekvenser tillsammans med gips, anhydrit, halit, sylvit, karnalit, kainit och hilgardit. Den beskrevs första gången 1789 för exemplar från dess typort Kalkberg, Lüneburg och Strassfurt (där den har benämningen strassfurtit). Det finns också nära Sussex, New Brunswick.[5]Mineralets namn kommer från dess borinnehåll (19 till 20 procent bor).
Boraciten används för tillverkning av borax.[6]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boracite, 12 mars 2024.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Boracite Mineral Data”. Webmineral.com. http://webmineral.com/data/Boracite.shtml. Läst 27 oktober 2011.
- ^ ”Boracite Gems”. ClassicGems.net. http://www.classicgems.net/gem_boracite.htm. Läst 27 oktober 2011.
- ^ ”Boracite mineral information and data”. Mindat.org. http://www.mindat.org/min-721.html. Läst 27 oktober 2011.
- ^ ”Boracite”. Mineral Data Publishing. http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/boracite.pdf. Läst 27 oktober 2011.
- ^ "Phase transitions in the series boracite-trembathite-congolite; an infrared spectroscopic study" Peter C. Burns ; Michael A. Carpenter. The Canadian Mineralogist (1997) 35 (1): 189–202
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Boracit.