Kumarin

	Kumarin
Systematiskt namn	2H-kromen-2-on
Övriga namn	1-bensopyran-2-on
Kemisk formel	C9H6O2
Molmassa	146,143 g/mol
Utseende	Färglöst, glänsande pulver
CAS-nummer	91-64-5
SMILES	c1cccc2c1C=CC(=O)O2
Egenskaper
Densitet	0,935 g/cm³
Smältpunkt	71 °C
Kokpunkt	301 °C
Faror
Huvudfara	Hälsovådlig
LD50	293 mg/kg (oralt)
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kumarin är en lakton som uppträder i form av färglösa kristaller^[1] som många tycker luktar behagligt.^[2] Ämnet finns bland annat i kanel. Konsumtion av ämnet i större mängder orsakar leverskada.^[3]

Förekomst

Den främsta källan till kumarin hos människan är kanel.

Många växtarter producerar kumarin, till exempel lavendel, flera gräsarter, tonkaböna och kanel. Det ger nyslaget hö dess karaktäristiska doft.

För människor är den främsta källan till kumarin kanel. Av de olika typerna av kanel är det främst kassiakanel som innehåller stora mängder kumarin. Detta är även den kaneltyp som nästan uteslutande används i Sverige. Det är kumarinet som ger kassiakanelen dess brännande och ofta omtyckta smak.

Ceylonkanel, däremot, innehåller mycket mindre mängder kumarin.^[3]

Hälsoeffekter

Kumarin är vid intag av större mängder giftigt och kan ge upphov till leverskada.^[3]

Då kumarin finns i kanel har svenska Livsmedelsverket en rekommendation om att vuxna maximalt bör inta en tesked kanel om dagen, och barn maximalt en halv tesked. Konsumtion av upp till den tredubbla mängden under en begränsad period på en till två veckor är heller inte hälsovådligt.^[3]

Industriell användning

Det antikoagulerande läkemedelt warfarin utgör ett derivat från kumarin.^[4] Kumarin används även vid tillverkning av parfym,^[2] där huvudråvaran är tonkabönor, vilket också givit namn åt doftnoten.^[5]

Källor

^ PubChem. ”Coumarin” (på engelska). pubchem.ncbi.nlm.nih.gov. https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/323. Läst 5 februari 2024.
^ [a b] ”www.shenet.se - Kumariner”. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071010055331/http://www.shenet.se/ravaror/kumariner.html. Läst 16 juli 2008.
^ [a b c d] ”Kumarin i kanel”. www.livsmedelsverket.se. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/vaxtgifter/kumarin-i-kanel. Läst 5 februari 2024.
^ Baglin, T. (1998-06-01). ”Management of warfarin (coumarin) overdose”. Blood Reviews 12 (2): sid. 91–98. doi:10.1016/S0268-960X(98)90020-0. ISSN 0268-960X. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0268960X98900200. Läst 5 februari 2024.
^ ”Tonka Beans and Coumarin”. Fragrantica. https://www.fragrantica.com/news/Tonka-Beans-and-Coumarin-8140.html. Läst 29 januari 2020.

[1] PubChem. ”Coumarin” (på engelska). pubchem.ncbi.nlm.nih.gov. https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/323. Läst 5 februari 2024.

[shenet-2] [a b] ”www.shenet.se - Kumariner”. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071010055331/http://www.shenet.se/ravaror/kumariner.html. Läst 16 juli 2008.

[livsmedelsverket-3] [a b c d] ”Kumarin i kanel”. www.livsmedelsverket.se. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/vaxtgifter/kumarin-i-kanel. Läst 5 februari 2024.

[4] Baglin, T. (1998-06-01). ”Management of warfarin (coumarin) overdose”. Blood Reviews 12 (2): sid. 91–98. doi:10.1016/S0268-960X(98)90020-0. ISSN 0268-960X. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0268960X98900200. Läst 5 februari 2024.

[5] ”Tonka Beans and Coumarin”. Fragrantica. https://www.fragrantica.com/news/Tonka-Beans-and-Coumarin-8140.html. Läst 29 januari 2020.

[1]